Nationalsporten väldigt sen på bollen
Regnbågskampanjer, integrationsarbete och allas lika värde. Svensk fotboll är bra på att lyfta fram sitt samhällsengagemang. Men med cirka 3 350 föreningar och 19 miljoner aktiviteter varje år används oändliga mängder förbrukningsvaror. Välkommen till fotbollssveriges svarta hål.
I Sverige finns runt 700 fullstora fotbollsplaner med konstgräs och ytterligare 250 i mindre storlek. Antalet naturgräsplaner uppgår till någonstans runt 4 000. Bevattning, gräsklippning, sophantering, parkeringsmöjligheter. Svensk fotboll och dess anläggningar påverkar miljön och klimatet men vem som har ansvaret och vad som görs är svårt att förstå.
”Vi är nog inte i framkant när det kommer till miljö- och klimatfrågor. Tyvärr.”
Orden är Mats Enquists, generalsekreterare i Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF). Vi återkommer till honom, till Sverige och till Skåne.
På gränsen till Wales ligger Nailsworth, en stad som storleksmässigt påminner om Simrishamn. Här huserar Forest Green Rovers. En fotbollsklubb i den fjärde högsta engelska divisionen och egentligen inget anmärkningsvärt, om det inte vore för ett ovanligt stort klimatarbete. Enligt det internationella fotbollsförbundet (FIFA) är Forest Green Rovers världens grönaste fotbollsklubb.
Det första Dale Vince, klubbens ordförande, gjorde när han köpte klubben 2010 var att ta bort rött kött från menyn på lagets hemmamatcher. Sedan 2014 har klubben varit helt vegansk. Det betyder att inget kött, ingen fisk och inga mjölkprodukter erbjuds i restaurangerna på hemmaarenan The New Lawn. Den plantbaserade kosten gäller inte bara supportrarna utan även de professionella spelarna. Ett kontroversiellt beslut i fotbollens konservativa värld.
– Vi håller inte koll på vad spelarna äter hemma, men vi har märkt att de förändrat sitt förhållningssätt (till dieten) och det gäller supportrarna också. Att bara ta ett sånt här beslut och att prata om det har en påverkan – hos spelare och supportrar. Till och med på media, säger Dale Vince till The Guardian.
Han är inte bara ordförande i en fotbollsklubb. Som ägare för Ecotricity, ett företag med huvudkontor i närheten av Nailsworth, som fokuserar på förnybar el, har han länge fokuserat på miljö- och klimatfrågor. Spelarna i klubben kör elbilar och det finns laddningsstationer för både spelare och supportrar på parkeringen utanför hemmaarenan.
När det regnar samlas vattnet upp och används för att vattna gräsmattan. Det finns dessutom planer på att, tillsammans med den välrenommerade arkitekten Zaha Hadid, bygga en ny arena nästan helt i trä. Givetvis den första i världen av sitt slag.
Vem som bär ansvaret för att förbättra arbetet inom svensk fotboll är inte helt lätt att förstå. Men det finns några som börjat och åtminstone väckt tanken.
”När jag började blev jag nästan idiotförklarad. Det är väl inte vårt ansvar?”
Cristel Brorsson är ordförande för anläggningskommittén hos Svenska Fotbollförbundet (SvFF) och en av de personer med bäst insyn i förbundets miljöarbete. Hon har i drygt 20 år arbetat för att lyfta miljöfrågan och det har varit en hård kamp. Hon ser också att det skulle kunna finnas ekonomiska fördelar.
– När jag började blev jag nästan idiotförklarad. Det är väl inte vårt ansvar? Klart det är vårt ansvar. För mig är det en förtroendefråga gentemot idrotten. Jag kan tänka mig att det finns företag som säger att de inte går in och sponsrar idrotten om man inte arbetar med hållbar utveckling helt enkelt, säger hon.
Det har gått fem år sedan SvFF släppte sin första och hittills enda miljö- och energipolicy. Den ska, enligt Cristel Brorsson, fungera som en guide för klubbarna och består av detaljerade anvisningar med tips över hur de ska tänka när det kommer till sina anläggningar. Exempelvis att använda miljömärkta rengöringsmedel, att inte slösa med vatten och se till att hela tiden fokusera på miljö och klimat. Men de svenska fotbollsklubbarna, inte ens de som spelar i de högsta serierna, behöver skicka någon rapport på sitt arbete till fotbollförbundet.
– Nej, varje förening är suverän i sitt arbete. Men det miljöarbetet som görs i en förening kan kommunen ha olika krav på. Men det ser olika ut från kommun till kommun. Policyn är mer som ett stöd och en hjälp för att kunna påbörja arbetet och uppmärksamma det ute i föreningarna, säger Cristel Brorsson.
I Skåne och Malmö återfinns Sveriges genom tiderna mest framgångsrika herrfotbollsförening. Malmö FF har vunnit 20 SM-guld och är en betydande del i många malmöiters liv.
Det är också en organisation med ett starkt samhällsengagemang. Ofta talas det om Norra läktarens betydelse i integrationssammanhang och om hur klubben bidrar till ett bättre samhälle. Fotboll för ensamkommande unga, fotboll mot rasism och karriärakademien, en modell för att ge unga arbetslösa arbeten, är några av de initiativ klubben arbetar med.
Men klimatfrågan lyser med sin frånvaro. De regerande svenska mästarnas matchtröjor pryds av Volkswagens logotyp. Ett företag som så sent som för tre år sedan var inblandade i en jätteskandal. Företaget ska ha manipulerat tester av avgasutsläpp och på det sättet fått bilar att verka mer miljövänliga än de faktiskt var. När uppgifterna kom fram återkallade företaget drygt 224 000 bilar, bara i Sverige. Sammanlagt rörde det sig om 11 miljoner bilar. Faktum är att Volkswagen sedan säsongsstarten 2016 är en av hela herrallsvenskans största sponsorer.
Trots åtskilliga telefonsamtal och mail till Malmö FF:s kansli under två veckors tid är det svårt att få tag på någon som vill prata. Peter Åhlander, pressansvarig i klubben, är vänlig och ber mig skicka ett mail med frågor, men hänvisar till slut till tidsbrist och att det är många studenter som ringer. Han ber mig kolla på klubbens miljöpolicy på hemsidan.
”Du kan gå till vilken förening som helst och kolla hur det jobbas med exempelvis samåkning. Det är ex antal bilar och mil som körs i onödan även i en division 6-klubb.”
Att Malmö FF inte har någon anställd som jobbar med de här frågorna berättar någonting. Att de inte vill, eller hinner, svara på några frågor kring sitt klimatarbete är också en form av svar.
Under fjolårets herrallsvenska säsong besökte i genomsnitt 18 254 åskådare Malmö Stadion i samband med Malmö FF:s hemmamatcher.
– Om du bara tänker på alla som går och besöker en idrottsanläggning och som dricker ur en pappers- eller plastmugg. Läggs den i återvinningen eller i brännbart? Folk är bra på att sortera sina plastflaskor och metallburkar för det är dem vana vid. Men det finns ju ganska stora volymer av annat förbrukningsmaterial på en idrottsarena, fortsätter hon.
Malmö Stadion ligger på promenadavstånd från Centralstationen. Om vädret inte tillåter eller det finns annan anledning att inte gå eller cykla avgår bussar i parti och minut. Trots det är parkeringarna runt stadion fulla av bilar en matchdag.
– Du kan gå till vilken förening som helst och kolla hur det jobbas med exempelvis samåkning. Det är ex antal bilar och mil som körs i onödan även i en division 6-klubb, skulle jag tro, säger Cristel Brorsson.
Det svenska fotbollförbundet är inte ensamma om att ta hand om svensk fotboll. Men när SvFF fokuserar på bredden inom fotbollen tar SEF hand om herreliten. Även där har miljö- och klimatfrågorna hamnat i skymundan.
– Vi har haft så många andra frågor att förbättra, framförallt rörande värdegrund. Men det är i och för sig ingen ursäkt och vi bör nog lyfta upp frågan bättre på dagordningen framöver, säger föreningens generalsekreterare Mats Enquist.
De senaste åren har konstgräset varit en omdiskuterad fråga inom svensk fotboll. Främst som spelunderlag, men på senare tid också ur miljösynpunkt.
Enligt en rapport som det svenska miljöinstitutet IVL (Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning) gjorde på uppdrag av Naturvårdsverket 2016 är konstgräsplaner den näst största källan till utsläpp av mikroplaster. Den största är trafiken genom sitt väg- och däckslitage. De planer som finns i Sverige släpper ut mellan 2 300 och 3 900 ton mikroplaster varje år. Det är de små platskulorna, granulater, som räknas som mikroplaster när de sprids i naturen. Forskningen på både mikroplaster och konstgräsets miljöpåverkan har gått framåt sedan SvFF presenterade sin policy 2011. Därför har förbundets fokus också legat där.
– Man trycker bland annat ännu mer på att ha en yta där man lägger granulater när man skottar på vintern för att kunna återanvända dem, säger Cristel Brorsson.
I Malmö är det kommunen som sköter hanteringen av de flesta av de 22 konstgräsplaner som finns. Frida Trollmyr, socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för kultur, fritid och folkhälsa, säger att det är svårt att följa med i svängarna kring granulatets klimatpåverkan.
– För några år sedan blev vi hyllade för hur vi jobbade med att återvinna däckgummi till exempelvis fallskydd på skolgårdar. I Malmö har vi lagt ut jättemycket sånt. Och dessutom har vi lagt ut många konstgräsplaner. Då fick vi beröm för att vi var skickliga på att återvinna däck, men nu har det vänt och kommit nya rön, säger hon.
Malmö stad är testkommun och ingår i ett projekt där man letar efter nya material att fylla ut planerna med. I medelhavsländerna är det vanligt med en miljövänligare utfyllnad av kork. Men kork absorberar vatten och passar dåligt i det nordeuropeiska klimatet. Kokos är ett annat utfyllnadsalternativ, men precis som med korken passar det dåligt och ger sämre fotbollsmöjligheter.
”Det är lika viktigt för oss med jämställdhet och damfotboll som med miljökraven.”
Att artificiella fotbollsplaner från första början började anläggas och växte i popularitet beror på möjligheten att kunna utnyttja ytan året runt. En fotbollsplan med naturgräs kräver mer tillsyn och skötsel och är obrukbar under mer än halva året. Så att helt avfärda konstgräsplaner på grund av dess miljöpåverkan går inte. Men vissa kommuner, bland andra Ystad och Lund, har nu helt slopat planer på fler konstgräsplaner. Men inte Malmö stad.
– Vi anlägger inte nya konstgräsplaner, men vi fullföljer de beslut vi har tagit sen innan. Vi har inte haft möjlighet att säga stopp till det vi beslutat, säger Frida Trollmyr.
Bland annat ska konstgräsmattan på FC Rosengårds hemmaarena, Malmö IP, bytas ut. Och den gamla kommer återanvändas i en annan del av staden, Lindängen.
Inför årets damallsvenska säsong bytte kommunen ut den gamla konstgräsmattan på Limhamns IP. Där spelar stadens andra allsvenska damlag, LB07. Anläggningen var tvungen att rustas upp för att klara de krav som krävs för att spela i den högsta serien. Malmö Stad är en ”Fair Play-stad” och enligt Frida Trollmyrs var det viktigt att se till att inte LB07 och FC Rosengård skulle spela på samma arena. De är trots allt konkurrenter.
– Det är lika viktigt för oss med jämställdhet och damfotboll som med miljökraven, så vi ser att vinsten är att det redan ligger en plan där idag. Då byter vi ut den och gör inte mer skada. Men vi hade gjort väldigt mycket skada om de inte fått samma villkor. Så har vi resonerat, säger hon.
Hur den svenska fotbollsfamiljen än valt att resonera är det tydligt att den breda klimatfrågan är kraftigt bortprioriterad. Man täpper hål när problem uppstår men glömmer långsiktigheten. Men väcks diskussion finns det möjlighet till förändring.
– Jag kommer absolut att ta med mig det här och fråga MFF hur de jobbar, säger Frida Trollmyr.
Vi har varit i kontakt med Christoffer Persson, fastighetschef på Malmö Stadion, men han hänvisar till pressavdelningen med anledning av att han inte vet vad han får svara på. Vi har också, vid flera tillfällen, varit i kontakt med Malmö FF:s pressansvarige Peter Åhlander. Han har avböjt att svara på våra frågor.
Illustration: Hedvig Wrede