Torsken och havet – historien om en fisk i kris
Berättelsen om Östersjötorskens överlevnad symboliserar en större historia. Den största rovfisken i Östersjön mår inte bra. Varför den inte gör det finns det inget enkelt svar på. Klimatförändringarna utmanar Östersjötorskens framtid.
“På käkens undersida sitter en skäggtum.”
Torsken, i Östersjön.
Torsken, även kallad Gadhus morhua på latin, klassas som sårbar i världen samt i Sverige.
Torsken har små och tunna fjäll och mörka oregelbundna fläckar. Den ljusa basfärgen täcks helt av en tät brun mosaikliknande samling prickar på ryggen.
Munnen är stor och full av små tänder, på käkens undersida sitter en skäggtum, en liten utväxt på hakan med smakceller som hjälper till att leta efter föda.
Torsken kan skifta i färg, lever den på sandbotten har den en guldgul färg, på stenig botten är den nästintill svart.
Torskbeståndet i Östersjön har blivit mindre och magrare med åren och står inför många utmaningar i framtiden.
“Fiskens röst”, som Världsnaturfonden påstår sig att vara, har nyligen gett torsken rött ljus i sin fiskeguide. Det betyder att de avråder konsumenter från att konsumera östersjötorsk. Inte att förväxla med rödlistningen som Artdatabanken genomför och som ger rättsliga efterspel om man bryter den.
“För honom är torsken en synonym för levebröd.”
Fiskaren, utanför Ystads hamn.
Han är inte Santiago i Hemingways Den gamle och havet. Men han är en 44- årig man som fiskar ensam i en liten båt i Hanöbukten och ibland kan han vara ute i flera veckor och knappt få någon fisk.
55°23.856. N
13°50.474 E
är koordinaterna på platsen där fiskaren Anders Paulsson har lämnat ett nät dagen innan. Fiskebåten befinner sig en bit utanför Ystads hamn. Solen avger ett varmt sken denna tidiga morgon. Klockan är 05.15. Nätflaggorna fladdrar i svart och rött. Havet består av till synes relativt oskyldiga vågor men är påtagliga väl ståendes på båten. Det är svårt att hålla balansen. Men Anders Paulsson har aldrig varit sjösjuk.
Om det är någon som påverkas av torskens allvarliga situation, så är det yrkesfiskarna. För Anders Paulsson är det viktigt att ta vara på fiskbeståndet, annars har han inget jobb kvar. För varje torsk som trillar ut från nätet känner han därmed glädje och lättnad, för honom är torsken en synonym för levebröd.
Inne i hytten hänger en skylt: “Fiskelycka är att komma lyckligt hem.”
När Anders var tre år gammal åkte han ut med sin fars trålare för första gången. När han var tio år fick han en roddbåt som han kunde fiska med, när han var 26 år köpte han sin första egna fiskebåt.
Men:
– Om inte något ändras efter den här sommaren så kommer jag ge upp, berättar Anders Paulsson.
Hans fiskebåt som heter Pondus har stått till salu i två år, men det är ingen som vill köpa den.
Medan han styr skutan mot nästa nät plockar han fram ett paket vita prince, tar upp en cigarett och tänder den.
Anders Paulsson är medveten om att klimatförändringarna påverkar torskens förutsättningar, så som salthalten och havstemperaturen. Han tampas även med vindarna från väst.
Men hans åsikt upprepas och är solklar: Det är sälarnas fel att torsken försvinner. Det finns för många sälar och de river både upp både näten och torsken.
Förut delade Anders Paulsson arbetet på fiskebåten tillsammans med sin bror. Men han “lämnade det sjunkande skeppet” för två år sedan. Nu blandar han plastpulver i Ystad, jobbar nio till fem, “får snuskigt bra betalt”. Och Anders, står nu själv för fisket.
– Det kan bli ensamt ibland. Jag spenderar tiden på att filosofera, om fisket, om framtiden, familjen, säger han medan han plockar ut en torsk som hamnat i nätet och sätter den på en stålpinne. Hans händer är stora, brunbrända, nariga och fulla med sprickor efter handskandet med tung fisk på sjön.
Han kan alltid kommunicera med andra fiskare på radiokanal 68.
Samtidigt innebär det också faror med att jobba själv på en fiskebåt.
– Du kan snubbla och ramla i vattnet, fastna i nätet, det är ett farligt yrke. Man ska aldrig jobba ensam egentligen men jag har inget val, säger Anders Paulsson.
Maskinen är igång och börjar ta upp det 1000 meter långa nätet. Torskar i olika storlekar hamnar på plåtskivan där de trasslas ur nätet och sorteras. Skinnet glittrar vackert och de har sympatiska ögon. Också andra fiskar som piggvar, lax och simpa dyker upp. En av dem har små taggar vid munnen, en annan en sugpropp på magen.
Ena dagen kan Anders Paulsson få 600 -700 kilo torsk. Den andra dagen kan det vara 100 kilo. Det har med temperatur och väder att göra. Det är ett jobb beroende av ett fungerande klimat.
“Varför torsken är viktig? Varför är människor viktiga?”
Marinbiologen, Simrishamn
Ann-Marie Camper, biolog på Marint centrum i Simrishamn ritar en fisk på ett papper. Därefter drar hon tio streck från den som vore det solstrålar. Strecken symboliserar mängden faktorer som orsakar Östersjötorskens allvarliga situation. Hon biter ivrigt på pennan, sedan ringar hon in tre av strecken, “det finns tre olika klimatförändringar som påverkar torskens tillvaro.”
Minskad salthalt, ökade temperaturer och havsnivåhöjning. Klimatförändringarna ligger och mullrar, enligt Ann-Marie Camper.
– På 50-talet kom de första vetenskapliga rapporterna att vi håller på att påverka klimateffekterna. Redan då pratades det om havsnivåhöjningar och temperaturförändringar. Det sket vi alla totalt i, och det betyder att vi missat många år där vi hade kunnat undersöka det på ett mer effektivt sätt.
Östersjöns vatten är både salt och sött. Det finns en stor variation av arter som härstammar från sötvatten, men som klarar av en miljö som är lite saltare, samt arter från havsmiljöer som klarar av en miljö som är lite sötare.
Det har börjat regna mer i Östersjön, till följd av temperaturökningen.
Regn är sött vatten.
Det betyder att de organismer som kommer från sötvattenmiljöer kommer klara sig bättre och breda ut sig mer i Östersjön. Arter som härstammar från saltvattenmiljöer kommer sakta att försvinna eller att ta sig söderut eftersom salthalten är högre där.
Torsken är en saltvattenfisk som lyckats klara sig i Östersjön.
– Om hela floran och faunan i havet förändras så drabbas de som står högst upp i näringskedjan först då de består av färre individer, berättar Ann-Marie Camper.
Torsken är den största rovfisken i Östersjön och står därmed högst upp i näringskedjan.
– Varför torsken är viktig? Varför är människor viktiga? De som står högt upp i näringskedjan är viktiga för hur hela ekosystemet fungerar. De håller balansen, säger Ann-Marie Camper medan hennes röst går upp i både ton och takt och fortsätter:
– Torsken är bland annat viktig för balansen i Östersjön på grund av en komplicerad kedja av ”vem äter vem” beroende på mängden av torsk i olika storlekar.
Olika arter trivs i olika temperaturer. Av logiska skäl är Östersjön kallare högre upp i Norr. Det kan driva arter som trivs i lägre temperaturer norrut. I torskens fall hamnar den eventuella lösningen i konflikt med den minskade salthalten i norr.
Om torsken trycks ner mot botten då det är kallare där kommer den påverkas av övergödningseffekterna som lett till syrefria bottnar. När en torsken rom trycks ner till det syrefria området så klarar den inte att reproducera sig, och dör de.
Bottendöden är värre i varmare vatten.
Någonstans här börjar Ann-Marie Camper skratta åt komplexiteten.
– Gud vad det här låter tradigt.
Ökade havsnivåer beror på att ismassor smälter och att temperaturhöjningen gör att vatten expanderar. Varmare vatten behöver mer utrymme.
Varje år hamnar ett antal millimeter land under vatten vilket på långsikt kommer innebära en urlakning av kustområdena som är laddade med näringsämnen. När kustområdens näringsämnen hamnar i Östersjön kan ett till varv av övergödning förväntas. Övergödningen i kombination med höjda temperaturer kommer leda till en ytterligare sväng av bottendöd.
– Det är hela tiden en katt och råtta lek med vårt förflutna, och det är omöjligt att ställa någon till svars. Klimatpåverkan ligger som en grundmatta för torskens problem som sakta, sakta…fortsätter Ann-Marie Camper och tystnar sedan.
Det är lunchdags. Ann-Marie ska gå och äta fisk i hamnen, det kanske blir torsk. Hennes utgångspunkt är att det är okej att äta torsk så länge det är lagligt och baserat på internationell forskning. Så länge man frågar var fisken har fiskats.
“Det är ett litet område i Östersjön där torsken kommer kunna fortsätta leva.”
Utredaren, Helsingborg.
– Man skulle vilja sitta på stranden, se ut över havet och beskåda solnedgången, vetandes att det är ett levande hav därute, säger Jonas Pålsson, marinbiolog och utredare på Havs – och vattenmyndigheten.
Han beställer en varmchoklad med grädde. Det är en svettig dag i maj.
I slutet på förra året kom Havs- och vattenmyndigheten ut med rapporten “Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier.”
Klimatrefugier?
Det är områden där effekten av klimatförändringen är liten i förhållande till andra områden. Därmed bidrar de till att kunna bevara vissa arter som är hotade. En av områdena är Hanöbukten som sträcker sig från Ystad till Karlskrona.
– Klimatrefugier ska inte ses som en åtgärd utan snarare som en reaktion på klimatförändringarnas effekter, berättar Jonas Pålsson.
Genom att undersöka vart ett antal arter lever, deras spann av salthalt och temperaturer har man kunnat dra slutsatser var vissa arter kommer finnas i framtiden.
Till exempel: saltnivån ska vara mellan x och y för att torsken ska överleva. Så är det för tillfället i hela Östersjön. I framtiden kommer bara de salthalterna att finnas i ett fåtal områden, som i Hanöbukten.
– Det är ett väldigt litet område i Östersjön där torsken kommer kunna fortsätta leva, säger Jonas Pålsson.
Klimatförändringarna kommer leda till en allmänt sötare Östersjö. Men även till fler stormar samt havshöjning. Dessa i kombination med varandra kommer trycka in mer saltvatten till den södra delen av Östersjön och därmed bli en av få områden där torsken kan överleva om ungefär 80 år.
– För hundra år sedan kunde torsken bli 1,5 meter stor. Det som då var en liten torsk, är idag en stor torsk, säger Jonas Pålsson.
Framtiden för torsken ser i det stora hela inte ljus ut. Då förändringarna går så långsamt och blickar så långt fram kommer människor att varken se eller märka det.
– Förutom klimatförändringarna är trålfisket det största hotet. Den ena situationen gör den allvarliga situationen värre. Att fiska med trål är destruktivt. Det dammsuger havet, fortsätter han.
Angående sälen är Jonas Pålsson tveksam.
– Varken torsken och sälen är på de historiska nivåerna i antal så det är svårt att avgöra om de är för få eller för många. Det är klarlagt att fiskares fångst påverkas av sälarna, och vi ska inte låta sälbeståndet växa hur mycket som helst för det finns inte tillräckligt med torsk.
Jonas Pålsson pekar mot Helsingborgs fyr och lotshus och berättar om den med viss stolthet. Runt halsen har han ett svart tunt läderband med en berlock i form av en guldfärgad havssköldpadda. Han stötte på vattendjuret en gång på en dykexpedition och fascinerades av både den och livet under ytan. Sedan dess är det hans favoritdjur.
“Något är fel med torsken, något fel är det.”
Fiskvagnen, Brantevik.
– Något är fel med torsken, något fel är det, säger Thomas Lundgren, 49, och blickar ut över hamnen med bekymrade ögonbryn.
Han dricker fiskevagnens kaffe i Brantevik. Han är ofta här. År 2000 fick han jobb på brobygget och sedan dess har han inte fiskat. Han saknar sjön, speciellt de dagar då havet ligger spegelblankt och känslan av frihet kommer ifatt. Men det finns ingen ekonomi i det, påstår Thomas Lundgren. Så han lämnade den gamla drömmen om ett liv på havet för en mer pragmatisk verklighet.
Bakom fiskvagnens disk står ägaren Per Rosberg. Han har redan fått ett samtal från Anders Paulsson som informerat att sälen inte varit och nosat i hans nät idag. I fiskvagnen hamnar lokalt fångad fisk från Anders och andra fiskare i området.
Fiskvagnen i Brantevik har sitt ursprung i projektet “hemmahamnen”, ett samarbete mellan Marint centrum i Simrishamn och yrkesfiskare i området för att kunna leverera färsk fisk direkt till konsumenten. Här kostar färsk torskfilé 99 kronor per kilo.
– Man talar mycket om landsbygdsutveckling, men vi vill prata om kustbygdsutveckling, säger Ann-Marie Camper, marinbiolog på Marint Centrum och fortsätter:
– När man industrialiserar all livsmedel syns de inte någonstans förutom inne i affärerna. Det är tråkigt. Människor har ingen aning hur och var fisken kommer ifrån och vet inte vad för frågor och krav de kan ställa.
Tillgången till färsk fisk, så som i fiskvagnen i Brantevik ska kunna bryta upp klyftan mellan fiskaren och befolkningen, i samma anda som “Bondens egna marknad.”
“Allt svenskt fiske är ett mörker för tillfället.”
Fiskaren, utanför Ystads hamn.
Om torskens framtid inte är ljus, är heller inte fiskarens det.
Om torskens överlevnad är hotad, är även Anders Paulssons arbete hotad.
Eller som Hemingway formulerade det: När fisken hade angripits var det som om han själv blev angripen.
– Allt svenskt fiske är ett mörker för tillfället, menar Anders Paulsson.
Dåliga priser och mellanhänder som rycker bort pengarna ifrån både honom och konsumenten.
Ja, Anders är rädd för att förlora sitt jobb.
– Medelåldern på fiskare är 60 -62 år gammal. Själv är jag 44 år. Om jag inte får båten såld så får jag lägga den still till kaj och ta ett annat jobb, precis vad som helst, sadla om helt, säger han och fortsätter:
– Havet kommer jag alltid att sakna, för det är det som är friheten. Åka ut, se solen komma upp med en kopp kaffe, det går inte att beskriva.
På hans solbrända ansikte rör sig ett nedslaget uttryck. Ärmarna på tröjan har han kavlat upp och på vardera underarm är hans barns namn intatuerade med stora snirkliga bokstäver.
– Är det, det folket vill? Att vi importerar fisk från andra länder? Det, är en klimatfråga, säger Anders Paulsson, och kollar ut över havet.
Se filmen av Sanne Kleiner om yrkefiskaren Anders Paulsson: