Krönika av Martina Stanley: Svensken kan inte kyla ner klimathelvetet
Kämpar svensken mot den globala uppvärmningen? Det spelar egentligen ingen roll. Vi kan minska våra utsläpp hur mycket som helst i Sverige, men det gör ingen som helst skillnad ur ett globalt perspektiv.
“Hur fan går det med den globala uppvärmningen egentligen?” sade en bekant när snön föll för tolfte gången i Skåne. “Lite värme hade inte skadat.”
Om temperaturen stiger fyra grader på jorden innebär det inte att Sverige förvandlas till ett semesterparadis.
Många är så okunniga i klimatfrågan, att man diskuterar gradantalet, istället för uppvärmningens effekter.
Man kan prata om isbjörnar som dör, men vi aldrig har sett dem.
Man kan prata om öar som sjunker, men vi har aldrig varit där.
Man kan prata om människor som påverkas långt borta, men det är inte här.
För att fler ska sätta sig in i klimatfrågan måste vi prata mer om det som är konkret och nära.
En stor del av Sveriges drygt tio miljoner invånare engagerar sig. Lagom. Eller de tycker snarare att de engagerar sig. De sopsorterar, tar bussen ibland och handlar ekologiskt. Duktigt.
Men i lilla landet lagom finns det också människor, som blir mer upprörda av Postnords paketavgifter och Skånetrafikens förseningar än av den globala uppvärmningen.
Kanske blundar vi för sanningen – människan är orsaken till att det går åt helvete med klimatet. Kanske inte just den duktige svensken, men människan.
Det finns människor som inte släcker sina lampor under Earth Hour.
Det finns människor som inte ens höjer ögonbrynet för prognosen hur världens klimat kommer att förändras.
Det finns människor som väntar på att politikerna ska agera.
Sen finns människor som tror att de gör skillnad, när de kommer ihåg att släcka ytterbelysningen när de flyger till Thailand.
Visst finns det många duktiga svenskar som faktiskt oroar sig för klimatförändringar, och engagerar sig. Det finns människor som byter till miljömärkt el, äter mer ekologiskt och återvinner mer.
Men – idag åker svensken flygplan så ofta, att utsläppen blivit lika stora som den från all bilkörning i hela landet. Vi slaktar så mycket djur att det i genomsnitt motsvarar 87,7 kg kött om året – per person.
Om vi slutade äta och producera kött i Sverige, under en dag, skulle mängden koldioxid (som då inte släpps ut) motsvara en 12 400 000 kilometer lång bilresa, eller oavbruten användning av en hårtork i 432 916 dygn.
Men spelar det egentligen någon roll vad vi i Sverige gör? Vårt land står för ynka 0,16 procent av de globala utsläppen. Hur mycket vi än minskar våra utsläpp, så spelar det ingen som helst roll ur ett globalt perspektiv.
Den enda skillnaden det egentligen gör, är att vi upprätthåller bilden av oss som duktiga svenskar.
Sverige kan fortsätta att skapa hopp och inspirera, men vi kommer aldrig att rädda världen med våra klimatvänliga produkter och att vi åker kollektivt.
Ska vi sluta bry oss då?
Nej, Sverige kan stå i framkant och vara en förebild, men faktum är, att våra siffror kommer aldrig att kyla ner klimathelvetet.