Essä av Jonathan Lundberg: Vi lever i en istid
Jorden är i fara om vi inte stoppar den globala uppvärmningen, varnar våra forskare. Trots det lever vi i en iskall tid.
Vår planet värms upp historiskt fort. Vetenskapen har sedan länge pekat ut en misstänkt:
Människan.
Bara tre procent av världens klimatforskare tror att vi är oskyldiga.
Ändå misstänker var sjunde svensk att klimathotet är överdrivet. I USA är varannan medborgare skeptisk.
Nyckeln till snabba beslut i en demokrati är att vi väljare vet allt vi behöver veta. Är inte vi övertygade om ett hots allvar, kommer inte heller politikerna att bli det.
Därför finns ett stort intresse hos dem som tjänar pengar på den globala uppvärmningen att grumla vattnet och skapa osäkerhet kring vad som är sant och inte. Som när oljeföretaget Exxon såg klimathotet torna upp sig i början av åttiotalet. Sedan spenderade de nästan 300 miljoner kronor på att finansiera forskning som mörkade det.
Det finns också klimatskeptiker som agerar efter egna motiv. “Klimathotet en lögn” är en tråd på Flashback med 1 600 inlägg. Där försöker skeptikerna så tvivel kring vetenskapen med hjälp av missledande faktoider: korrekta faktan som presenteras med felaktiga slutsatser.
Visste du till exempel att vi lever i en istid?
Det är intressant att veta, eftersom det är sant. Vi lever i en ishustid, i en geologisk istid som just nu samlar kraft mellan två nedisningar. Den senaste nedisningen var den period våra mellanstadielärare kallade “Istiden”, för förvirringens skull.
Slutsatsen som skeptikerna vill att vi drar är däremot inte sann:
“Hur kan det då vara farligt om det blir varmare?”
Amerikanerna Richard Zeebe och James Zachos är två av våra främsta forskare kring jordens växthusperioder, de varma epokerna. De har studerat PETM, Paleocene-Eocene Thermal Maximum, en period av hastig global uppvärmning för 56 miljoner år sedan.
På den tiden var havet kring Arktis lika badvänligt som utanför Gotland idag. Längs Norges västkust levde sköldpaddor och krokodiler sida vid sida. Sydamerika och Afrika var öar där Colombia, Egypten och Marocko låg dränkta under fyrtiogradigt havsvatten. På land kröp ormar långa som tre anakondor med en meter tjocka kroppar, festandes på hästar små som katter. De växelvarma reptilerna växte sig stora i värmen, medan de varmblodiga däggdjuren blev mindre för att lättare kyla ner sig.
Urtidshästen Eohippus hade en mankhöjd på 20-35 centimeter. Bild: Equine Guelph
Då hände något som skvallrar om vårt eget öde. “Över en natt” i geologiska termer, eller “under 20 000 år” med mänskliga mått, fylldes jordens atmosfär med tusentals gigaton koldioxid från en okänd källa. Forskarna har ännu inte kunnat slå fast vad som orsakade utsläppet, men volymerna är intressanta.
Det är nämligen samma mängd koldioxid som vi människor kommer släppa ut de närmaste 200 åren om vi fortsätter i dagens takt. Genom att studera PETM kan vi förutspå några av de konsekvenser ett liknande utsläpp skulle få för oss.
När koldioxiden på kort tid fick temperaturerna att stiga åtta grader stektes tropiska regnskogar till öknar. Sverige förvandlades till något som mer liknade Amazonas än det småländska höglandet. Livet blomstrade i Norden, men dog kring ekvatorn där det blev för varmt.
Däggdjuren spred sig över Afrika och Nordamerika, gräset började likna de gröna strån vi trampar på idag, urtidsmänniskan fick en knuff uppför den evolutionära stegen och de kattlika hästarna krympte. Havsnivån steg, men blygsamt eftersom det knappt fanns någon is kring Nord- och Sydpolen.
Under havsytan sipprade giftiga gaser upp ur bergssprickor och förvandlade det fyrtiogradiga vattnet till en dödsjacuzzi. Det ledde till den största massdöden av foraminiferer, en sorts supertåliga amöbadjur, på 95 miljoner år. Fiskar kokades mer eller mindre till döds i de grunda vattnen. Bottnen blev på många håll så syrefattig att ingenting kunde leva där.
Men summa summarum är att livet på jorden överlevde. Därför är det nära till hands att dra slutsatsen att en global uppvärmning inte skulle vara ett större hot mot oss idag. Särskilt inte då vi redan lever i en istid, en epok mycket kallare än den före PETM.
Forskarna Zeebe och Zachos slutsats?
Att vår framtid snarare liknar perm-trias-utdöendet, då 95 procent av livet på jorden utplånades.
Det är nämligen inte alls bra att vi lever i en istid, menar de. Under PETM fanns nästan ingen is. Nu sipprar det frusna sötvattnet från Arktis, glaciärerna och bergens permafrost ut i haven.
Om en tredjedel av all is på land smälter kommer den höjda kustlinjen tvinga 1,4 miljarder människor att fly sina hem.
Skulle all is smälta behöver vi inom kort dykcertifikat för att besöka New York, Tokyo och Buenos Aires. Även Danmark, Skåne och Blekinge försvinner under vattenytan tillsammans med resten av planetens nuvarande kustremsa.
I dag dör vissa av jordens arter tusen gånger fortare än normalt i historien. Studier som gjorts tyder på att det redan är en högre takt än under flera av jordens massutdöenden, vilket skulle tyda på att vi lever i början av ett. Den smältande isen sker samtidigt som en koralldöd orsakad av en kraftig försurning av haven. Vi fiskar där bestånden redan är låga och jagar livet ur utrotningshotade djurarter. Vår nedhuggning och nedskräpning av känsliga skogar sker i en takt som lämnar djur och växter utan någonstans att leva.
Den mexikanska forskningsledaren Gerardo Cellabos är en av dem som ser tecken på en kommande massutplåning. Låter klimathotet överdrivet?
Tvärtom, menar Cellabos: Det vore oetiskt för forskare att inte använda ett kraftfullt språk när de ser hotet mot vår planet.
Samtidigt pågår diskussioner om klimathotets verklighet på Flashback, i personalrum och i Washington D.C. Där sprids de lösryckta faktoider som demokratiska samhällen måste hoppa upp i ringen och ta kampen mot. Vi måste vrida faktan ur skeptikernas händer och se till att de slutsatser som dras tjänar våra gemensamma syften – inte någon annans. Annars kommer vi aldrig kunna ta de snabba beslut som klimatfrågan kräver.
Det är sant att vi värmer upp en istid.
Just därför är det bråttom.
Skribent: Jonathan Lundberg
Källor:
- https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenskarna-litar-pa-klimatforskarnas-larm
- http://climatecommunication.yale.edu/publications/climate-change-in-the-american-mind-november-2016/
- https://www.theguardian.com/environment/2015/jul/08/exxon-climate-change-1981-climate-denier-funding
- Zeebe, R. E. & Zachos, J. C. Long-term legacy of massive carbon input to the Earth system: Anthropocene vs. Eocene. (2013)
- https://www.nationalgeographic.com/magazine/2013/09/rising-seas-ice-melt-new-shoreline-maps/
- https://www.sciencealert.com/bill-nye-explains-what-would-happen-if-all-the-ice-melted-on-earth
- Ceballos, G., Ehrlich P. R. & Dirzo R. Biological annihilation via the ongoing sixth mass extinction signaled by vertebrate population losses and declines. (2017)
- https://www.theguardian.com/environment/2017/jul/10/earths-sixth-mass-extinction-event-already-underway-scientists-warn