En klimataktivists kamp mot förnekelse
Gunnel Kristianssons engagemang för miljöfrågor sträcker sig flera decennier tillbaka i tiden, både som fritidspolitiker och privatperson. Hon är helt enig med de klimatforskare som säger att klimatförändringen är vår tids största hot mot människans överlevnad.
Den globala uppvärmningen beror i huvudsak på för höga utsläpp av växthusgaser, framför allt koldioxid. Gunnel Elisabeth Kristiansson säger att det finns för få människor som inser hur allvarligt och akut klimatläget är. Okunskapen beror enligt henne i huvudsak på att det finns ekonomiska krafter i världen som styr vilken information, eller desinformation, vi ska nås av.
– De riktigt stora makterna i världen är inte villiga att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Det finns för mycket intresse i oljeindustrin för att viljan att tänka om ska finnas.
Hon säger också att det är ren lögn att det inte spelar någon roll globalt sett vad vi i Sverige gör, då våra utsläpp är så små jämfört med många andra länders. Gunnel Kristiansson kallar det ett klassiskt påstående från klimatförnekare och ett sätt att slippa dåligt samvete för sin egen passivitet.
Om vi människor ska ha en chans att överleva måste vi dra hårt i nödbromsen, nu genast. Gunnel Kristiansson säger att ett fossilfritt samhälle är det enda som kan rädda vår jord.
”Allt fler människor kommer att behöva slåss om de resurser som finns tillgängliga.”
– Jag är inte rädd för egen del. Jag kan gärna dö i morgon. Det är mina barnbarn jag är orolig över. Min mamma dog i höstas. Jag tänker ofta: Lyckliga hon som slipper vara med om det vi har framför oss.
Gunnel Kristiansson säger att även om koldioxidutsläppen skulle minska, så finns det så mycket intecknad koldioxid i atmosfären att det tar tid innan vi ser effekterna av de minskade utsläppen. Vi kommer att få problem med livsmedels- och vattenförsörjningen på grund av översvämningar och torka.
– Allt fler människor kommer att behöva slåss om de resurser som finns tillgängliga. Vi kommer att drabbas av virus och sjukdomar, som vi inte drabbas av idag. Rubbade väderlekar och mer extremväder är också att vänta.
Hon är också bekymrad över den psykiska ohälsa som många unga lider av i dag. Hon tror den bottnar i ångest och oro över vår planet och framtid.
– Det finns många drivna människor i åldrarna 20 till 30. Att man gör något minskar ångesten. Men för barn och ungdomar som varken har verktyg eller medel att påverka med är det värre. Det uppstår en uppgivenhet, speciellt när de ser att vi vuxna inte ens använder de verktyg vi har.
Gunnel Kristiansson har valt att se positivt på tillvaron, trots sin oro. Hon har nära till skratt.
Gunnel Kristiansson är uppväxt i Malmö. Hennes lägenhet i Slottsstaden går i varma, jordnära färger.
Från balkongen har hon utsikt över Rönneholmsparken, som nu klätt sig i full vårskrud. Åt andra hållet, ett par kilometer bort, tornar Turning Torso majestätiskt upp sig.
Det är här på balkongen hon sitter ljumma kvällar och filosoferar om livet, såvida hon inte lobbar för olika klimatfrågor vid sin dator, uppkrupen i den rymliga soffan.
”Vi pratade ofta hemma om hur olika väderlekar påverkar böndernas grödor”.
Engagemanget för miljön började redan i barndomshemmet. Både Gunnel Kristianssons mamma och pappa växte upp i bondefamiljer. Även om hon själv aldrig bott på landet, så fick hon höra olika resonemang kring miljön när hon var barn, som hon själv kallar ”bondtänk”.
– Vi pratade ofta hemma om hur olika väderlekar påverkar böndernas grödor. ”Nu är det torrt, så nu måste det börja regna” eller ”i år blir det dåligt med skörden” brukade min pappa säga.
Väder och klimatpåverkan var naturliga samtalsämnen. Föräldrarna lämnade jordbruket och flyttade in till ett villaområde i Malmö med Gunnel och hennes syster.
För ett par år sedan gick Gunnel Kristiansson i pension från sin tjänst som skolsköterska. Hon minns med glädje och stolthet då hon själv var med och påverkade miljöarbetet på en skola i Malmö.
– Vi började kompostera och planterade trädgårdsodlingar. All personal, alla elever och föräldrar var engagerade. När jag slutade på skolan rann projekten tyvärr ut i sanden. Det är synd att det krävs eldsjälar för att saker och ting inte ska dö ut.
Allvarliga sjukdomar i familjen har avlöst varandra de senaste åren. Det är först nu som Gunnel Kristiansson fullt ut kan ägna sig åt sitt miljöengagemang.
”Så snabbt ett samhälle dör ut om det inte lever i samklang med sitt ekosystem.”
Engagemang stärktes under den tid hon arbetade på ett laboratorium, i slutet av 60-talet. Hennes handledare professor Claus Mosbach forskade på lavars metabolism. Gunnel Kristiansson fick i uppgift att odla lavar på en agarplatta, en rund plastskål med tillväxtmedium.
Initialt tog tillväxten av lavan tid, men när den väl tog fart blev agarplattan snabbt full. Inte lång tid därefter dog hela lavarkulturen ut.
– Det var då det slog mig, allt blev så tydligt. Så snabbt ett samhälle dör ut om det inte lever i samklang med sitt ekosystem.
Gunnel Kristiansson säger att skövlingen av regnskogen, i kombination med den höga fossila förbränningen, är ett av många exempel på att vi inte lever i symbios med ekosystemet.
Klimatengagemanget har haft sitt pris. Gunnel Kristiansson har förlorat vänner längs vägen. Folk vill leva som de alltid levt, de vill inte bli påminda om att de inte kan leva över de naturresurser som finns tillgängliga. De lever hellre i förnekelse.
Till en början tyckte Gunnel Kristiansson det var jobbigt, men har ändå valt att stå upp för sina åsikter.
– Jag har ju hela tiden vetat hur allvarligt läget är, då backar man inte.
Hon har funnit nya vänner under resans gång. Alla motgångar har så småningom lett till nya insikter. Därför är hon trots allt tacksam över det hon varit med om.
Gunnel Kristiansson vill informera om klimathotet på ett ödmjukt sätt, inte genom pekpinnar. Den 1 maj demonstrerade hon för miljön på Malmös gator tillsammans med några vänner som kallar sig ”Blommiga tantbrigaden”. Hon hoppas namnet leder till inspiration istället för provokation.
Bostaden i Slottsstaden fungerar nästan som ett hemmakontor. Gunnel Kristiansson tillbringar åtminstone fyra timmar om dagen vid sin dator, ofta ännu längre. Efter frukosten slår hon på sin dator och kollar nyheterna.
Hon prenumererar på flera olika e-dagstidningar och håller sig ständigt uppdaterad. Hennes mobiltelefon plingar ofta till med push-notiser. Gunnel Kristiansson delar intressanta artiklar på Facebook och Twitter.
Hon lägger ut information på ett 40-tal Facebooksidor varje dag och är aktiv i flera grupper som inriktar sig på klimatfrågor.
Även på politisk nivå försöker Gunnel Kristiansson påverka. Hon har varit medlem i Centerpartiet sedan 70-talets början.
– Centern var då det enda riksdagsparti som talade om miljöfrågor och då menar jag inte Gröna vågen. Vi som var miljömedvetna redan då kände till den förhöjda koldioxidhalten, försurningen av marker och övergödda sjöar och hav. Men den stora massan visste inget om detta.
Hennes önskan är att Centerpartiet står upp för miljön lika starkt idag som på 70-talet.
Engagemanget för miljön fördjupades på allvar när hennes första barn Pontus kom till världen. Året var 1971.
Nästan alla människor i hennes omgivning var helt oförstående inför dessa frågor. Det var inte alltid så lätt att inte kunna dela tankarna med någon. Hon fick sina funderingar bekräftade på en miljökurs på Östra Grevies folkhögskola.
Hennes son var då runt ett år och själv var hon nyutbildad sjuksköterska. Hennes man hade precis gått ut tekniska högskolan. Åren var hektiska.
– Det var en bra kurs. Jag fick bekräftelse på att jag tänkte rätt. Men jag tvingades stoppa undan mitt engagemang. Jag satte det på vänt för att ha tid och kraft till allting annat.
”Jag ville inte att mina barn skulle få i sig något som inte var bra för dem.”
Gunnel Kristianssons dotter kom till världen 1975. Redan när barnen var små handlade hon obesprutad mat.
– Det fanns bara i dyra hälsokostbutiker. Det höll på att ruinera familjens ekonomi, men det var det värt. Jag ville inte att mina barn skulle få i sig något som inte var bra för dem, eller som inte var bra för miljön.
Dottern har gått i mamma Gunnels fotspår. Hon berättar stolt att Martina arbetat aktivt med miljöfrågor, både i den offentliga och privata sektorn.
Under småbarnsåren försökte Gunnel Kristiansson få medlemsägda Coop att gå i bräschen för att sälja ekologiska produkter. Hon skrev brev till dem, men fick aldrig några svar. Tiden var inte mogen för det.
Nu är hon mormor och farmor till åtta barnbarn, i åldrarna 6 till 15 år. Hon gläds över att de verkar vara nyfikna på miljöfrågor.
– Jag försöker få mina barnbarn att förstå så roligt och spännande det vore att ställa om hela vårt samhälle till fossilfritt. Tänk att få vara med och uppleva det!
Just nu håller Gunnel Kristiansson på att starta upp en grupp som ska ut och plantera träd, i stort sätt överallt där träd inte utgör ett hinder.
Gunnel Kristiansson är skeptisk till de olika forskningsprojekt som bedrivs för att bromsa in effekterna av den förhöjda koldioxidhalten i atmosfären.
– Många av dessa teser är inte ens på försöksstadiet. Vi har inte tid att sitta och vänta och hålla tummarna för att något av alla dessa försök kommer att fungera.
Hon sammanfattar vad som måste göras.
– Vi måste stoppa köttindustrin, sätta solfångare på taken och konvertera hela bilflottan så att den blir eldriven. Vi måste också drastiskt minska flygandet. Vi måste genast inse och rätta oss efter att vi bara har ett enda jordklot att leva på och av, inte fyra.
– Jag hoppas innerligt att det inte är för sent.
